Tjädern är vår största hönsfågel. Den är starkt knuten till skogen och finns över hela landet, utom på Gotland. Mest känd är tjädern för sitt karaktäristiska spel på vårarna, då flera tuppar och hönor samlas på en gemensam spelplats. Där uppför tupparna ett ritualiserat parningsbeteende med kluckande sång och ibland häftiga utfall mot varandra.
KÄNNETECKEN
Tjädern är stor och dess uppflog ger ett mycket ljudligt vingbuller. Tupp och höna skiljer sig tydligt åt i utseende. Tuppen är övervägande svart, men har ett blågrönt skimrande bröst, vita teckningar på vingknoge och vingar, samt en rött fält längs ögats överkant. Den blir betydligt större än den brunspräckliga hönan med mörk tvärvattring och rödbrunt bröst. Längden kan bli över 90 cm från stärtpennorna till näbben och vikten i sällsynta fall upp till sju kg. Vanligtvis väger den betydligt mindre, 3,5-4,7 kg, vilket är ungefär dubbelt så mycket som en genomsnittlig höna.
Hönan skiljs från andra hönsfåglar på den rostbruna färgen på bröst och stjärt. Rakt bakifrån skiljs med fördel tjäderhönan från orrhönan på de ljusa "hängslena". Detta är alltså ljusa stråk som går längs ryggsidorna på tjäderhönan.
Orre
Orren kan troligen förväxlas med de flesta hönsfåglar förekommande i landet. Ofta ger miljön och geografin där du ser fågeln en viss vägledning (till exempel kan du i princip utesluta fasan i gammal tallskog i norr och tjäder i lövskog i Skåne).
KÄNNETECKEN
Tuppen är huvudsakligen svart, men är vit på undersidan vingar och stjärt. Vingarnas ovansida har vita band. Den främsta förväxlingsrisken är dock mellan hönor av tjäder och orre. Båda dessa hönor gråbrun och mörkt tvärvattrade. Men tjäderhönan är större och har ett varmt rödbrunt färgat band på bröstet. Raktbakifrån saknar orrhönan de "hängslen" av vita stråk över skuldrorna.
Uppfloget är kvickare än tjäderns, och man hinner oftast se fågeln när den flyger iväg på snabba, stela vingar som varieras med glidflykt på kupade vingar.
I uppflogsögonblicket är det ofta svårt för ett otränat öga att skilja hönsfågelarterna åt men nedan följer en kort sammanfattning över de viktigaste karaktärerna och även huvudsakliga livsmiljö för dessa arter.
Jakt på skogsfågel
Jakt med trädskällare är kanske en av de mest spännande jaktformer
När man jagar med trädskällare försöker man att hålla sig i områden med gammelskog. Hunden söker av marken framför en och försöker finna vittring av fågeln. När den finner tjädern eller orren flyger den oftast rakt upp och sätter sig i ett träd. Trädskällaren skäller då intensivt och det är nu jägaren har en chans att smyga fram och finna en bra position. Det är oftast väldigt svårt att ta sig intill utan att fågeln upptäcker jägaren. Ett kombivapen är bra då det kan bli skytte både på korta och längre avstånd.
Jakt med träskällare två jägare med en guide heldag med lunch 1750p.p datum från 25/8
Toppfågeljakt du åker då skidor ut på marker där fågeln brukar sitta och beta till exempel efter myrkanter. Vid toppfågeljakt använder du ett väl inskjutet kulvapen det kan bli relativt långa avstånd. Se också gärna till att du har en kikare med förstoring x9 eller mera.
Jakt på toppfågel med guide två jagare med en guide 1500:-p.p
Jakt på egen hand med eller utan guide
Vi erbjuder småviltjakt till dig som vill jaga på egen hand. Det finns möjlighet att lösa jaktkort för enskilda dagar eller köpa weekend-paket där både jakt och boende ingår ring för pris.
Följande gäller vid jakt på egen hand. Du ansvarar för att:
•du vet var jaktområdet ligger och gällande gränser
•jakten endast innefattar tjäder och orre
•du har försäkring och statligt jaktkort
•baglimit efterhålls; en tjädertupp och orrtupp per jägare och dag
All jakt sker på egen risk